(Bild: Min egen)
Jag har svårt att förstå varför man vill ha djurmönstrade kläder. Jag tycker att det känns ungefär lika lockande som att gå runt i päls. Även fast en rosa, leopardmönstrad topp från H&M inte har något gemensamt med döda djur, är det själva känslan det skapar hos mig. Obehag. 
(Bild: Klänning från Cavalli-07 lånad från Collective)
Även om man struntar högaktningsfullt i djuren så associerar jag djurmönstrade plagg med en känsla av dekadens och bedagad skönhet. Ett liv som slutar i förtid efter att ha levts med en cigg i ena handen och en drink i den andra. Trots det så kommer det djurmönstrade kollektioner på catwalken var och vart annat år. Cavalli må vara ursäktad, han är liksom Mr Leopard, men varför ska designers som Lanvin och Alice Temperly skicka ut en djurmönstrad kollektion år 2009? Låt leopardtightsen stanna på 80-talet!
(Bild: Lanvin och Alice Temperly ur ELLEs Trendbibel våren 2009)
Vi har olika sätt att se på saker där. För mig är det inte märkligare att bära en djurmönstrad topp än en blommig. Man inspireras av vackra saker från naturen.
SvaraRaderaJa, och alla har ju rätt till sin personliga åsikt:)
SvaraRaderaNu får jag dåligt samvete, menade absolut inte att klanka ner på någons smak (särskilt inte din), uttrycker bara hur det känns för mig. Skulle vara tråkigt om alla såg likadana ut!
SvaraRaderaFast jag håller med, känns faktiskt inte så nyskapande och i grunden ligger ju ett utnyttjande av djur. Mönstret som med sitt bildliga uttryck symboliserar att vi en gång i tiden eller faktiskt fortfarande sliter av djuren pälsen. Nu är jag hård, man kan också se det som ett mönster bland andra mönster, jag vet. Men jag tycker det är otroligt fult och töntigt! Det är ju bara vad jag tycker, människan bakom djurmönstret kan vara fantastisk.
SvaraRaderaDu uttrycker dig så väl Malvalin!
SvaraRadera