Blir man ful av att bo i förorten?

-Du kan inte flytta till förorten!
-Varför det?
-För att... man blir ful av att bo där!

Jag minns inte i vilket sammanhang jag hörde detta, men jag minns att jag hånskrattade inombords. Det är väl klart som fasen att det inte spelar någon roll var man bor. Även om vi skulle flytta ganska långt från stan så fanns det inte på kartan att jag skulle bli en sån där morsa som går ner till Centrum i mjukisbrallor utan att sminka sig.

Nu har det gått drygt ett år. Och jag är inte så säker längre. Dagarna bara går utan att jag hittar den minsta anledning till att försöka anstränga min klädsel lite. För vem skulle jag liksom anstränga mig? För bebisen? De pensionerade grannarna i området? De stressade föräldrarna vid dagislämningen? Häpet inser jag att jag tycker att det är överdrivet att sminka sig för en tur till Centrum. Visst, åker vi in till riktiga stan (läs Söder) så fixar jag mig såklart. Men kan inte låta bli att förundras över hur Söder-mammorna ser ut när de leker med sina barn i lekparken. Sådär ser ju jag ut när jag ... jobbar.

Just det. Kanske är det inte bara förortens fel. Det kanske även har något med att vara ständigt trött av sömnbrist och pressad av tidsbrist på morgonen att göra. Men jag kan ändå inte släppa att det lite är förortens fel, det här stadiet av osnygghet jag befinner mig i. Annars skulle väl inte Söder-mammorna gå runt och vara så snygga?

P.S Jag har inte gått ner till Centrum i mjukisbrallor. Ännu. D.S.